Bollar på plats, superstjärnor som Gary Lineker och Maradona redo.
Igen: VM-lottningen var som en avgörande straffläggning – utan målvakter.
Varje boll gick i mål.
Moskva tror inte på tårar men i fredags eftermiddag, alla känslor på en och samma gång.
Inte bara i Moskva, alla vi som följde dramat i tv åkte samma emotionella bergochdalbana som de sammanbitna förbundskaptenerna i bänkraderna, vi kastades mellan hopp och förtvivlan, bet på naglar, drömde om, bad om, hoppades på, tja…Peru före, Panama på slutet, då vi fått Tyskland och Mexiko i vår grupp.
Det blev Sydkorea och tyst en stund i SVT:s direktsändning.
VM-sommaren 2018 var redan räddad och nu har vi fått kartan till äventyret.
Tuff, svår, ja – men framkomlig.
Regerande mästarna Tyskland (gulp!) och Mexiko, två platser över Sverige på FIFA:s senaste ranking (Mexiko 16, Sverige 18) och så Sydkorea, 59:a på listan.
Vi har en Janne, helt klart.
Experterna förutsätter/kräver seger i premiären mot Sydkorea för att Sverige ska kunna gå till åttondelsfinal (sannolikt emot Brasilien om vi blir tvåa i gruppen) och vi har alla börjat jobba med de där frågorna, alla om och men, alla när och var och hur, och vi kommer hålla på varenda dag det närmaste halvåret – och vi älskar det.
Vi är VM.
Vi är i en svår grupp.
Men vi har en Janne.
Tack för ordet.

2 B continued…


I eftermiddag, puh.
Moskva, 1 december, 16.00.
Där och då avgörs…oj, väldigt mycket.
Väldigt väldigt mycket.
Vad vi kommer prata om, hur vi kommer prata om det vi kommer prata om, kanske hur vi kommer må et halvår framåt, till att börja med, kanske längre, kanske resten av våra liv.
Faktiskt.
Lottningen till fotbolls-VM, mina damer och herrar, lottningen till fotbolls-VM 2018.
Dramat börjar där.
Det vi kommer utsättas för är som en enda lång straffläggning – utan målvakt.
Varje boll går in.
Varje boll är ett land som går in i en bestämd VM-grupp.
FIFA:s ranking, geografi och slumpen avgör vilka lag vi och alla andra nationer får möta.
32 lag, åtta grupper.
Efter lottningen har vi VM-kartan, grupperna, förutsättningarna, framtiden.
Det blir som det blir, som Janne sa.
Vi kommer sitta som på nålar, han med.
Du med och jag med, som det heter i visan.
Moskva, 1 december, 16.00.
Tick, tack, tick, tack.
Det är en skräckskön feeling, både skrämmande och lockande, i den ordningen eller tvärtom, beroende på hur man är som person, om man är en rätt positiv glas är halvfullt-typ eller en om man är en mer pessimistisk glaset är halvtomt-person.
Provade en VM-lottning-simulator som en tidning tagit fram ett par gånger och Sverige hamnade i olika grupper varje gång. Fattade inte poängen, slutade.
Lottningssystemet är komplicerat men det verkar enligt en färsk beräkning som Mexiko och Peru eller Colombia är mest sannolika motståndare till Sverige; det är 19.5 procents chans/risk att Sverige hamnar i samma grupp som Mexiko, 17.5 procents chans/risk att vi får möta Peru eller Colombia (som var i Sveriges grupp i minst en av simuleringarna bloggen gjorde).
Moskva, 1 december, 16.00.
Snart.
Mycket snart.
Brrr.

•••

Återkommer snart, mycket snart, i detta för nationen och nationens hälsa så angelägna ärende.

2 B continued…


Zlatan till VM?
Frågan är för tidigt ställd.
Av fel frågeställare dessutom.
Och den har fått fel svar.
Men nu när frågan ändå är uppe på bordet är det väl lika bara reda ut hur det ligger till.
Ungefär så här då:
Zlatan slutade i landslaget efter EM 2016.
Samtidigt slutade Erik Hamrén som förbundskapten, därmed var en landslagsepok slut.
Janne Andersson tog över och skapade ”det nya landslaget” (som vi sa ett tag).
Medan nya blågult spelade VM-kval blev Zlatan allvarligt skadad (april 2017).
Efter Miraklet i Milano har svenska landslaget sensationellt tagit sig till VM 2018.
Zlatan rehabtränar fortfarande inför en planerad comeback i Manchester United.
Låt oss börja med att ta det lugnt.
Andas in, andas ut.
Låt oss vänta.
Låt oss vänta tills Zlatan gjort comeback i Premiere League – till att börja med.
Ta det lilla lugna, okej?
Innan Zlatan börjat spela fotboll i igen har vi ingen aning om hur bra han är nu.
Om han är så bra som han och vi hoppas måste vi dessutom ställa några andra frågor innan vi ställer själva VM-frågan.
Eller vi och vi…
Det är inte upp till oss, det är inte upp VM-hjältarna från 1994, det är inte upp till landets fotbollsskribenter.
Det är Janne Andersson som slutgiltigt ska ta ställning till om frågan ens är aktuell och innan dess har frågan garanterat dragits med spelarna i landslaget.
Men där är vi inte nu – och dit kan det vara så långt att vi aldrig kommer i närheten en gång.

Till sist:
Bloggens förslag om Zlatan i playoff-laget var en annan sak.
Zlatan skulle sitta på bänken, bara.
Bara vara ett psykologiskt vapen.
Italienarna fruktar Zlatan mer än något annat svenskt, de skulle behöva förhålla sig till Ibras blotta närvaro vilket hade varit en fördel för Sverige.
Fast nu behövdes det ju inte.
😉

2 B continued…


Vi har inte riktigt fattat det än, va?
Miraklet i Milano.
Att Sverige är klart för VM 2018.
Att Sverige spelade bort Italien från VM 2018.
Det var de längsta 90 minuter plus tilläggstid vi någonsin varit med om som avslutning på en av de längsta dagarna vi varit med om och, nej, det går nästan inte att begripa.
Det låter löjligt att säga så, det känns löjligt att skriva det, men ändå…det är ju så.
Italien har varit med i alla världsmästerskap sedan VM i Sverige 1958 och nu ska de inte vara med.
Det var inte bara en stor seger för svensk landslagsfotboll, det var en stor seger den svenska modellen, den som har rötterna i nåt så oglamoröst som den svenska idrottsrörelsen, en folkrörelse som bygger på ideellt arbete, demokratiska principer, solidaritet, sammanhållning och inte bara är elitfotboll på högsta internationella nivå.
”Men f-n också, tårarna…” som författaren och levnadskonstnären Tore S. Börjesson brukar skriva på Facebook.
Man får ju nästan tårar i ögonen när man tänker på allt det där.
Och apropå det:
Andreas Granqvists tårar.
De glömmer vi aldrig.
Bilden, bilderna, kommer bli lika klassiska som straffräddningarna, Ravellis i USA-VM 1994, Hedvig Lindahls i Rio-OS 2016, som Brolins piruetter, Zlatans klack, det osannolika målet mot England och…ja, ni fattar.
Om Granen blir kung av Sverige, han skulle kunna vinna ett sånt val nu om vi hade såna val, skulle hans motto kunna vara ”För Sverige, i striden”.
Vi andra får leva med den här måndagen ett tag till, kanske hela veckan, kanske längre än så.
Janne Andersson kommer i alla fall plocka upp skräp från golvet i omklädningsrummet för lång tid framöver i våra minnen men Andreas Granqvists tårar kommer strömma nerför hans blossande kinder i svensk historia för alltid.
2 B Continued…


Sitter och jobbar, dricker kaffe.
Kollar att ingen ser mig.
Sedan sträcker jag ut handen, rör på fingrarna i luften, känner efter.
Lustig in istället för Krafth fast Kafth var fantastisk och Lindelöf var ju faktiskt riktigt bra, härligt, och Mourinho på plats och allt, snett nedanför Zlatan.
Nåt har satt igång nåt som pirrar i oss nu, hela dan, det kan ha pågått hela helgen, kanske ändå sedan slutsignalen på Friends i fredags, ja, jo, ändå sedan då.
Tankarna far hit och dit, okontrollerat, går in i varandra och ut och landar alltid på San Siro i Milano måndag 13 november 2017.
Ikväll.
20.45.
Brr, alltså.
Är det vibbar?
De som Niva skrivit böcker om, de som Johan Esk skrev om i DN före första playoff-ronden Sverige-Italien, det som blev rubrik för förra inlägget.
Även om man har fullt upp med annat större delen av dan finns det där hela tiden. En rastlöshet, ett buzzande, nåt nästan elektriskt, ett pirr och starkt kaffe är underskattat.
Synd med Albin Ekdals skada men Jakob Johansson från start köper vi osett efter vad vi såg sist (målet inkluderat) och Marcus Berg har vassa armbågar och Janne Andersson har täckjacka, inte kostym, har vi pratat om det?
Italien-Sverige, San Siro, play off till VM, match 2.
Sverige leder med 1-0.
Italien måste vinna.
Gör Sverige ett mål måste Italien göra tre.
Spänningen går sjuttsingen att ta på och Johan Esk i DN är orolig för att han börjar tro på det omöjliga, och jag glömde köpa chiafrön i går.
Tippade alltså 2-1 (till Sverige) sist och 1-1, oavgjort, i returen och Bonucci måste väl se sig om över axeln efter Toivonen nästan hela tiden under matchen vilket kan ge utrymme för en framrusande Forsberg och…var var vi, just ja, tipset sist, oavgjort.
Det räcker ju med det, oavgjort.
En annan som var förbaskat bra var ju Viktor Claesson men han var det liksom under radarn och Barzagli verkar vara med i en startelva som läckt i italiensk media och en kopp kaffe till skulle sitta fint nu, vad är det för odds på svensk seger?
Puh.
Ingen såg mig i alla fall, när jag skulle känna efter i luften alltså, och oavgjort är inget dumt tips.

•••

Kanal 5 direktsänder sedan 16.00 och det måste vara världsrekord i uppsnack-historien – häftigt, smart, rätt!
Det är ju omöjligt att inte ha tv:n på om man har en i närheten.
Överraskande bra sändning dessutom,mycket live, bra arkivmaterial (vägen till playoff, historiska mål och matcher, Zlatans klack och sånt) och nästan inget på tomgång.
TV-sport i världsklass.
Och så Filip & Fredrik på det, Breaking News, direkt på, efteråt, med Kim Källström i studion.
Nu är det nära, bekanta bryter ihop på sociala medier, ja, det går att ta på spänningen.
Brrr.

2 B continued…


Italien har inte missat ett VM sedan 1958.
Sverige har missat de två senaste.
Heja Sverige?
Japp.
Sveriges nya landslag (om det är fortfarande okej säga så om Janne Anderssons lag, det har ju varit det nya laget ett helt VM-kval nu?) har en god chans snuva de italienska stjärnorna på en plats i VM-slutspelet nästa år.
Spelare för spelare är svenskarna kanske ett nummer för litet jämfört med Italien men som lag…en annan story.
Janne Andersson är en tämligen typisk traditionell svensk förbundskapten (Hamrén var det inte), en trygg, klok, smart, stabil, lagbyggare.
Janne Anderssons lag kom före Holland, f’låt, Nederländerna, i VM-kvalet.
Janne Anderssons lag slog Frankrike.
Italien?
Janne Anderssons lag kan slå Italien också.
Han sa på sista presskonferensen att historia inte är intressant när domaren blåser igång den första VM-kvalmatchen Sverige-Italien på Friends i kväll och, tja, det är ju sant.
Italien, två matcher, ett jobb som ska göras.
The italian job.
Den svenska backlinjen tycks given (Kraft istället för avstängde Lustig), anfallarna också, Toivonen och Berg.
Mittfältet mer oklart men det borde bli Sebastian Larsson och Albin Ekdal centralt och Emil Forsberg och Victor Claesson på kanterna.
Stabilt som Dr Alban skulle sagt.
Om Albin Ekdal är fit for fight alltså, vilket han verkar vara.
Vibbar?
Okej, skrev DN:s sportchef Johan Esk (vibbar var temat för krönikan), men vibbarna är bättre än så, bättre än okej.
Sverige är svårslagna på Friends, om statistik (historia, nudge nudge) spelar någon roll när domaren blåser igång den första VM-kvalmatchen Sverige-Italien på Friends i kväll.
Sverige slog Frankrike på Friends.
Bra vibbar, så här strax innan.
Nanne pushade för Emil Forsberg i SVT igår, hoppas han har rätt, men jag tror Sebastian Larsson, som fått en nytändning som mittmittfältare, kan komma ha en avgörande roll i det här dramat.
Bara en feeling.
Eller om det är vibbar.
Tips?

2-1 på Friends. 1-1 i Milano. Sverige vidare.
Eller 1-1 och 1-1?
Förlängning och straffar?
Sebastian Larsson tar sista straffen?
Vibbarna.
Känner ni dem?

•••

Påminner om förra inlägget, just in case.
Den tanken är svår att vifta bort, eller hur?

2 B continued…


Sverige-Italien, VM-kval, två matcher, vinn eller försvinn.

Janne Andersson har tagit ut 25 spelare i truppen varav en överraskning, Johan Larsson, Bröndby, bra val.

Men borde det inte funnits en till?

Borde inte Zlatan Ibrahimovich varit med?

Det kan vara en ”elefanten i rummet”-situation, ”vi pratar inte om Zlatan okej?”, men ändå.

Frågan är relevant.

Kom ihåg vad Italiens förbundskapten Gianfranco Zola sa – innan lottningen – om att eventuellt möta Sverige.

”Det är en helt annan sak att möta ett Sverige utan Zlatan, det är så klart en fördel för Sverige att ha honom i laget.”

Italien fruktar Zlatan.

Inte bara på grund av den mästerliga klacken i EM 2004, även Italien inte kommit över den än, och det var tretton år sen.

Kom ihåg att Zlatan var kung i Serie A i Italien under alla år där – och det är många det, för att travestera en klassisk reklamsnutt med ”Pekka” Lindmark från hockey VM i TV3-tiden.

Men nu?

Tja. Zlatan är motiverad, tränar stenhårt och är nära comeback i Manchester United.

Frågan om han borde vara med i en svensk landslagstrupp mot Italien är befogad, vare sig vi pratar om Zlatan eller inte.

Han kan ha fått frågan och tackat nej, fine, då är det inte mer med det.

Men vet vi det?

Vi vet däremot att Italien fruktar Zlatan och att hans blotta närvaro i ett svenskt landslag hade påverkat italienarna.

Naturligtvis ska han inte vara i startelvan men Zlatan Ibrahimovch på bänken hade varit en joker i leken som Italien hela tiden skulle behövt förhålla sig till.

Vad gör Zlatan där? Ska han spela? När? Vem ska ut i så fall? Byter Sverige taktik om han hoppar in? Vad gör vi då?

Ni fattar.

Det låter som ett psykologiskt övertag, visst gör det?

Tänk tanken att det är oavgjort vid full tid, förlängning, alla spelare på planen, trötta, utpumpade.

Skulle en maximalt motiverad Zlatan på 80 procent (där han lär vara nu enligt senaste rapporterna) kunna vara en avgörande skillnad att byta in?

För att nu inte tala om en eventuellt avgörande straffläggning, ett inte helt otänkbart scenario.

Vad hade du gjort om du varit svensk förbundskapten, haft Zlatan på bänken och ett byte kvar att göra, två minuter innan straffarna?

Också den frågan är relevant.

***

En grej till, för tydlighetens skull:

Resonemanget om Zlatans eventuella comeback i landslaget handlar alltså bara om två VM-kvalmatcher, inte om VM 2018.

Han ska alltså bara sitta på bänken, det räcker, okej?

2 B continued…


Att vara supporter är att vara utlämnad åt krafter som sällan är gynnsamma.

Ja, jag lindar in det.

Supporterskap är som regel en förbannelse, ett livslångt lidande.

Första regeln för en journalist/skribent: gräv där du står.

Jag siktar alltså först in mig på GIF Sundsvall (bor ju i den stan) och de som håller på dem.

De två senaste matcherna räcker som bevismaterial, your honour.

Nederlagstippade giffarna, indragna i bottenstriden, spelade ut Elfsborg på bortaplan i förrförra matchen, ledde (i underkant) med 1-0 i halvtid men förlorade på övertid. Lasse Nilsson gjorde 2-1 till Elfsborg – i 94:e minuten.

Om man utelämnar svordomarna sa GIF-fansen ingenting efteråt.

Nästa match, hemma mot topplaget Norrköping:

Bra spel, hemmaledning 2-0 en bit in i andra men det stod 2-2 i full tid och i 94:e minuten (!) hade Peking ett stolpskott.

Det här är ingen överraskning för luttrade gif-fans som ständigt lever i nedflyttningskuggans dystra dalgångar.

Unikt för hårt prövade GIF-supportrar?

Tvärtom.

Alla fotbollssupportar (och hockeysupportrar med förstås) verkar ha det ungefär så här, man befinner sig ständigt i ett gränsland mellan hopp och förtvivlan.

Med övervikt för det förtvivlade läget rent utav?

Kanske.

Men Malmö FF:s fans då, säger du, där är det väl tjo och tjim nu va?

Hardly.

De vann SM-guld, innan serien är färdigspelad till och med, värt jubla över, men det finns men.

Svenska mästarna förlorade eller fick bara oavgjort i var tredje match i allsvenskan och gjorde dessutom fiasko i Champions League-kvalet.

Besvikelser, frustration, förtvivlan.

Alltså: till och med supportrarna för Sveriges bästa lag lider.

Rent matematiskt kan det vara så att en övervägande majoritet av alla supportrar oftare blir besvikna och/eller förtvivlade än glada efter en match.

Det borde vara något matematiker kunde räkna ut, göra staplar och diagram över och presentera för oss, peka ut kurvorna som mest bara går neråt.

Har det gjorts och vi bara missat eller förträngt det, lätt som en plätt?

Det borde vara något för beteendevetare och psykologer att jobba med också.

Varför utsätter sig människor för det här, frivilligt, gång på gång, match efter match, säsong efter säsong (oftast)?

Det sista borde förstås också vara skäl för oss supportrar att fundera över, men…just ja…vänta nu…vi kanske kan ta den här självrannsakan-grejen efter helgen eller kanske efter eh…när var nästa match nu igen?

Det kan ju vända nästa gång, kan det inte?

2 B continued…


Malmö FF slog Norrköping, vann Allsvenskan för 20:e gången och hyllades av Zlatan.
Vi såg det komma, det var helt enligt förhandstipsen.
”Vem annars?” som Zlatan skrev på Instagram till en bild av klubbmärket på en himmelsblå matchtröja, kanske en egen ur samlingarna.
Kollar för skojs skull hur jag tippat (scrolla till 1 april, inget skämt) och, tja…Malmö, AIK, Djurgården var mina tre i topp, i den ordningen, och exakt så ser tabellen ut när det här skrivs, dagen efter guldmatchen i Norrköping.
Resten då, undrar du?
Häcken och Östersund som fyra och femma?
Nej, miss av bloggen som hade Östersund fyra och Häcken femma.
Värre var det i Gällivare och i det fullständigt oberäkneliga bottenträsket.
Ta krisande bottenlaget GIF Sundsvall som i söndags mötte tippade topplaget Elfsborg (sjua enligt bloggens tips i april i och för sig) på bortaplan.
Giffarna var mot alla odds överlägsna i första. Typ 5-0 i målchanser och 1-0 i mål.
I andra backade laget hemåt varpå Elfsborg kom igen och tog över, kvitterade och gjorde samma sak: backade hem.
GIF tackade för det och tog över igen, skotten ven runt Elfsborgsmålets stolpar och till slut, i 90:e minuten, drog Anders Randrup påsig sitt andra gula kort och blev utvisad.
Tre minuter senare gjorde Elfsborg 2-1.
Alltihop totalt osannolikt, från början till slut.
Lägg till att tippade bottenlaget Sirius, med sju raka utan vinst i bagaget, spöade (då) guldjagande Djurgården med 2-0.
Lärdomar?

Oklart.
Kanske att Zlatan är en dj-l på att tippa – också.
Vem annars?
Eller har han bara ett alldeles äkta himmelsblå hjärta?

2 B continued…


Kanske Peter Le Marcs gamla hit ”Vänta dig mirakel” kan vara soundtracket till kvällens VM-kval-dramatik?
Hoppas kan man ju – och nästan inget verkar omöjligt i den stora fotbollsvärlden längre.
Ta Island – med 340 000 invånare eller nåt sånt – som redan är klart för VM 2018.
2-0 mot Kosovo hemma i sista omgången var på något mirakulöst sett nästan logiskt med tanke på att de slog Turkiet (!) med 3-0 (!) på bortaplan (!) omgången innan.
Efter förlusten mot Finland (jo) har islänningarna bara stormat uppåt with a bullet i VM-kvalgrupp I.
Vi ska ändå inte kunna förlora med 0-6 mot Nederländerna i sista matchen, vilket krävs för att vi ska missa playoff-chansen, men som sagt, inget är ju omöjligt i den stora fotbollsvärlden längre.
Med det sagt tänds snarare hoppet.
Om Sverige vinner mot Nederländerna (inget är ju omöjligt, remember?) samtidigt som Vitryssland vinner eller spelar oavgjort mot Frankrike går vi direkt till VM, utan att passera playoff.
Höga odds på att Vitryssland vinner men de spelade oavgjort mot dem hemma (0-0) och det finns franska nerver hos les bleus, vi såg det mot Bulgarien.
Franska medier är oroliga och manar till attack.
Matchen kan sluta med, säg, 8-0, visst, men Vitryssland, som inte har något annat att spela för än sin heder (och FIFA-rankingen), kan också göra som hockeylandslaget gjorde mot Tre Kronor i Salt Lake City-OS 2002.
Skrälla.
Bilden när Tommy Salo kryper ihop med pucken bakom sig…nä, vi suddar bort den minnesbilden, okej?
Vi kanske inte ska vänta oss mirakel men vi kan för säkerhets skull försätta oss i beredskap för att något oförutsett och osannolikt kan inträffa.
Till sist kan vi ju välja att se annorlunda på det också.
Bryta ihop i förskott, tänka krasst och pessimistiskt och lägga till att Nederländerna egentligen är klassiska stornationen Holland som vi ändå alltid är chanslösa mot.
Kom ihåg att Peter Le Marc också hade en hit som hette ”Det finns inga mirakel”.
Å andra sidan…

2 B continued…


Fyra mål i en match på Friends Arena inför rekordpublik.
Zlatan?
Nä.
Marcus Berg.
Blir det en till staty utanför nationalarenan nu undrar man?
Bergar’n gjorde ju fyra mål i en VM-kvalmatch som by the way också slutade med den största svenska kvalsegern i modern tid (och kanske någonsin).
Zlatan och Marcus Berg, sida vid sida, utanför Friends?
Där fick fotbollsälskande statyvänner något att fundera över i alla fall.
8-0.
Med boll visserligen (ni känner ju till ramsan som fortsätter ”…utan boll”, eller hur?) men segern mot Luxemburg i den näst sista VM-kvalmatchen var imponerande.
Ett statement.
3-0 i halvtid och sedan på’t igen, samma matchplan, samma inaställning, samma intensitet och fem mål till.
Alltså, var finns Rekordmagasinet när vi behöver den?
Resultatet blev mer än en hälsning till Nederländerna inför deras ödesmatch mot tabelljumbon Vitryssland senare samma kväll, det var ju, tja, en långnäsa?
Nederländerna fick plötsligt rätt många mål att ta in på Sverige – och målskillnad är ju en avgörande faktor för den playoff-plats som vi tror står på spel.
Det här skrivs alltså innan Bulgarien-Frankrike, en match (lite senare kväll när de här raderna sätts på pränt) som kan rita om kartan över förutsättningarna för att ta sig till VM.
Innan vi (som satt framför tv-skärmar hemma eller på sportbarer eller var vi satt) han hämta oss efter utklassningen, innan Bulgarien-Frankrike (och Vitryssland-Nederländerna) började, startade dessutom SVT:s direktsända NHL-match, den första på 28 år, med Peter Forsberg, Rickard Grönborg och Micke Rehnberg som experter i studion.
Ingen dålig förstalina i SVT:s NHL-comeback.
Flera svenskar på isen dessutom.
Landeskog och Johansson och de andra etablerade stjärnorna får ursäkta men mest spännande var att se rookien Jesper Bratt, i AIK i hockeyallsvenskan i fjol, göra sensationell NHL-debut.
Alltså….frågan ställer sig själv igen, för andra gången samma kväll.
Var är Rekordmagasinet när den så tydligt behövs?

2 B continued…


Timmen innan VM-kvalmatchen, Sverige-Luxemburg, fakta och frågor.
Fakta:
Tämligen väntad laguppställning, precis offentliggjord (vi visste ju att Sebastian Larsson skolat om sig till innermittfältare och med Albin Ekdal ute ur leken p g a skada så, rutin folks, rutin).
Frågor:
Taket öppet? När det är kallt och risk för regn?
Att vi ens diskuterar det är kanske det märkligaste. Det borde rimligen vara självklart att taket ska vara öppet om det inte är ”winter is coming”-varning men spekulationerna är i gång om vilket som gynnar Sverige bäst (lite blött, bra, mycket blött, inte bra, med varianter på det).
Publikrekord på Friends?
Att nya landslaget plötsligt säljer fler biljetter i förköp än det gamla med Zlatan är är intressant men bekräftar antagligen den urgamla tesen att folk vill se lag som vinner.
Och Sverige bör vinna mot Luxemburg och inte bara vinna: Sverige bör vinna med X antal mål.
Fyra – fem fruktade Nederländernas förbundskapten De Boer som inte trodde hans eget lag skulle mäkta med mer än ett eller två mål mot tabelljumbon Vitryssland vilket skulle innebära att Nederländerna skulle behöva vinna med 5-0 eller 6-0 eller något sådant i sista matchen mot Sverige.
Ta allt han säger med en nypa salt, för säkerhets skull.
Såg också en guide till svenska livlinor inför ett förhoppningsvis sannolikt fortsatt kval i fortsättningen och, nä, sakta i backarna, vi tar en match i taget från nu, först Luxemburg.
Det är inte bara att ställa ut skorna, för att återvända till urgamla klyschor.
Men det är sant.
Luxemburg är inget dåligt lag.
Vi har ändå skäl hoppas och tro på svensk seger och i så fall blir Luxembuyrg, eventuellt inför rekordpublik (om alla kommer), kanske en förfest till VM.
Men som sagt.
En match i taget.
Nu kör vi!

2 B continued…


Det här snacket om Norrlandsfönstret som pågått i, vad blir det nu…mer än 50 år?
Kanske läge lägga ner nu?
Östersund är ett topplag i allsvenskan, regerande svenska cupmästare och enda svenska laget europacupspel. ÖFK ligger etta i grupp J i Europa League efter första omgången (0-2 borta mot Zarja Lugansk och möter Hertha Berlin hemma i Jämtland den här veckan.
GIF Sundsvall har efter en svajig säsong plötsligt fem raka matcher utan förlust (tre segrar, två oavgjorda) och flåsar IFK Göteborg i nacken efter blåvitts senaste plattmatch.
Det kan, spekuleras det redan i, bli kval för IFK Göteborg innan det är klart.
En uppmärksam kalenderbitare i bekantskapskretsen publicerade just en bild från en ödesdiger ödesmatch mellan IFK Göteborg och Örebro, från hösten 1969.
Göteborgsupportrar inne på planen flyttar målburen när blåvitt ligger under med 0-2 för i ett fåfängt försök att få matchen ogiltigförklarad.
Det funkade inte.
Örebro vann med 2-0 och IFK Göteborg åkte ur.
De ligger pyrt till den här säsongen också. IFK Göteborg alltså.
IFK Göteborg!
En av hörnstenarna i det allsvenska fotbollsbygget, i själva fotbolls-Sverige, på väg mot kvalspel? Igen?
Är Götalandsfönstret mot allsvenskan på väg bli en sån där ”saker vi måste prata om”-sak?
Det kan verka magstarkt ställa frågan när Malmö FF i princip säkrat SM-guldet men lyft blicken, se på tabellen i ett historiskt perspektiv, och himlen kanske inte är så himmelsblå som i 031-området?
Halmstad är på nedflyttningsplats, Jönköping S på kvalplatsen och Kalmar är i gränslandet strax ovanför.
Till och med det förmodade topplaget Elfsborg kan komma att dras in i kampen kring de nedre strecken nu när det börjar dra ihop sig.
Lägg till att anrika gamla storklubbar som Helsingborg (Superettan sedan i fjol), GAIS, Örgryte, Öster, Falkenberg, Degerfors, Åtvidaberg inte är i högsta serien…du hör ju själv.
Kan man prata om Norrlandsfönstret kan man prata om Götalandsfönstret också.
Det kan vara en sådan där ”saker vi måste prata om”-sak, hur mycket korsdrag det än kan bli i den debatten.

2 B continued..


Ena dagen möts norrlandslagen Östersund och GIF Sundsvall i allsvenskan och spelar 1-1.
En annan dag, några veckor senare:
Östersund leder grupp J i Europa League, GIF Sundsvall håller krismöte med kommun, näringsliv och media.
Frågor på det?
Ojoj…det är många det.
Samma kväll som Östersund skrällde och vann mot Zorja Luhansk borta i den första Europa League-matchen, frågade Ronnie Sandahl, manusförfattare till bioaktuella ”Borg” bland annat, vad som gått galet i Sundsvall, i en diskussion på Facebook.
Varför lyckas Östersund så mycket bättre, ”med hänsyn till omsättning kontra pengar”, undrade han?
Jag följde debatten i tråden samtidigt som jag såg ÖFK neutralisera det forna sovjetiska mästarlagets offensiva attacker på tv, jag såg jämtarna ställa om och kontra , zick zack, zick zack, livsfarliga chanser gång på gång.
Nästa morgon vaknar jag till pushnotiser om konkursmässiga GIF Sundsvalls krismöte på förmiddagen.
Men alltså…backa bandet lite, nåt år bara.
Det är ju inte längre sedan Östersund bara var ett nybildat division II-lag och GIF Sundsvall var Norrlandslaget.
Norrlandslaget. Med stort N. Laget som öppnade Norrlandsfönstret för sjutton gubbar. The Norrlandslag.
Vad som hänt sedan under den korta tiden sedan dess har det skrivits böcker och spaltkilometrar om men vilken förklaringsmodell man än använder är det Östersund som är The Norrlandslag nu.
Nej vänta, stopp ett tag, Östersund är ju inte bara det.
Östersund är ju Sverigelaget nu.
Det enda svenska herrlaget i Europa den här säsongen.
GIF Sundsvall dyrkar sitt Norrlandsfönster medan Östersund öppnar Sverigefönstret mot Europa.
Man tittar på läget efter den första omgången i Europa League och ser att Arsenal, Milan och Atalanta leder sina grupper – precis som Östersund.
Man skulle nya sig i armen för att kolla att man inte drömmer om det inte vore för det där tidiga krismötet med GIF Sundsvall.
Olika lag, olika fönster.
Frågor på det?

2 B continued…


Sverige-Bulgarien, 2-3.
Jobbigt att se det så där, svart på vitt.
Men det var ännu jobbigare att se det i färg, på tv.
Våra nya älsklingar – det nya fotbollslandslaget (som spelar som gamla landslag, de före det senaste) – åkte till Sofia i Bulgarien och spelade mot ett lag vi inte kunde förlora mot.
Och förlorade.
Vad var det som hände?
Sverige var ju redan klart för VM. Egentligen. Nästan i alla fall.
Vi slog ju Frankrike (Frankrike!), vi ledde kvalgruppen, vi hade inte förlorat mot Bulgarien i modern tid. 20-0 i målskillnad på hur många matcher som helst ju (inte viktig statistik).
Vi hade skuttat uppåt, with a bullet, på FIFA:s ranking.
Hallå, är det klagomuren? Matchen på tv var värdelös. Bulgarien vann ju. Jo, det är sant. Hur får man kompensation? Inklusive utlägg för hamburgare och öl och det?
Man borde anat oråd direkt när Sverige klev in på planen.
Gula tröjor, gula byxor, gula strumpor.
De borde haft blåställ istället.
Jobbat hårdare. Bakåt, hemåt, tagit sina gubbar, krympt ytor, nickat och tjongat bort, allt sånt där som det nya landslaget (och de gamla, de före det senaste) varit så bra på.
Vi gjorde två mål, bra eller åtminstone ok – men vi släppte in tre.
Samtidigt som Sveriges försvar brakade ihop i Sofia vann Frankrike (som Sverige slog!) med 4-0 mot Nederländerna i Paris och så ritades vår fotbollskarta, och VM-kvaltabellen, om.
Vi var ju klara för VM, egentligen, i alla fall nästan, och nu ligger vi risigt till, egentligen, i alla fall nästan.
Och nu Vitryssland. Som vi inte heller kan förlora mot.
Oroande, eller hur?
Finns kanske bara tre saker att säga?
Tre ord, de finns i rubriken.

2 B continued…


Östersunds FK-PAOK 2-0.
Fakta, ett resultat bara.
Skulle man kunna tro.
Betydelsen av resultatet ritar om den svenska fotbollskartan, rubbar världsbilder, förändrar förutsättningarna i svensk fotboll och kanske också i svenskt kulturliv.
Ingen utanför Östersund (okej, Jämtland) trodde det var möjligt, inte efter grekernas 3-1-mål på straff på tilläggstid i första matchen.
Ändå satt vi oss framför datorer eller med mobiler eller framför storbildskärmar på någon provisoriskt upprättad sportbar i fjällvärlden eller hur vi nu såg matchen vi som såg den.
Ingen svensk kanal tyckte den var värd köpa rättigheter till och visa i alla fall.
Det var ju inte något svenskt storlag, f’låt, storstadslag, som skulle spela.
Det var inte Malmö FF eller AIK eller IFK Göteborg.
Det var Östersunds FK.
Ett superettanlag som just gått upp i allsvenskan som man säger i Sundsvall.
Ett bonngäng, ett lag från vischan, nä, dålig tv. Dessutom är de ju chanslösa, är de inte?
Så verkar de ha tänkt på de stora tv-kanalerna.
Om resultatet är en hälsning till dem som ser ut som ett uppsträckt finger så, tja…det kanske är det också.
Östersunds FK är – ur ett internationellt perspektiv – Sveriges bästa lag just nu och de går inte in Europa League-spelet med mössan i hand.
”Mycket stolthet och inte så mycket ödmjukhet” som ordförande Daniel Kindberg sa efter matchen.
Det uttalandet.
Fundera på det ett tag om ni undrar över hur det ens är möjligt att ett lag som spelade i division II för bara några säsonger sedan nu ska spela Europa League.

2 B continued…


Kanske är Neymar Jr värd 2 miljarder, mer än två miljarder till och med, i den galna fotbollsvärld som blir galnare för varje öppet transferfönster, för varje sommar, för varje säsong?
Nej förresten, det är han inte.
Det är galet ju.
Men å andra sidan. Det kanske är att föredra att vansinnigt förmögna män satsar sina miljarder på fotboll istället för tja, vapen och krig?
Naivt och blåögt tänkt, sure, det ena utesluter inte det andra och så vidare, men ändå.
Om man vaknar på rätt sida en vacker dag kan man, åtminstone ett tag, se på fotboll som ett fint fredsprojekt och njuta av det vackra spelet.
Fotboll är ju, för det mesta, en vacker sport.
Det är kul att grannens pojk spelar i division 4 Västergötland södra eller nåt sånt, men vi ser inte matcherna på sportbar eller bokar weekendresor för att se Skene-Göta BK på plats.
Vi åker till London och Paris och Rom och Barcelona för att se de bästa spelarna i världen och någonstans sitter någon och räknar hem galet mycket pengar.
Nej förresten, det kan väl inte gå ihop? Är inte den internationella fotbollen en bubbla som kan spricka närsomhelst?
Tänker man.
Mer än två miljarder för en spelare är ungefär lika mycket som svenska försvaret fick i den blocköverskridande uppgörelsen häromveckan.
Nä, nu blev det jobbigt. Den jämförelsen, mot ovanstående (miljarder till fredprojektet fotboll mot miljarder till militären).
Om det vore match borde domaren blåsa av innan bloggaren dribblar bort sig själv och gör självmål.
Neymar Jr var i alla fall suverän i debuten i PSG, de första matcherna i Premiere League var fantastiska och Wayne Rooneys återkomst i Everton…en saga som är sann.
Men det här: ÖFK, Sveriges hopp i europeisk klubbfotboll, ligger under med 1-3 mot PAO inför returen på Jämtkraft Arena i Östersund.
Det är som det är.
Men vaknar man på rätt sida en vacker dag kan man tycka att fotboll är vackert, ändå.

2 B continued…


Man tar några lediga dagar offline och vad händer?
Sportvärlden får fnatt.
Neymar från Barcelona till PSG för 2, 13 miljarder?
Roma skickar ut Totti matchtröja i rymden?
Östersund – ett Superettan-lag som just gått upp i allsvenskan – är bara ett playoff-möte från spel årets Europa League?
Gene Simmons har en dubbelgångare som heter Genie och är en kalv?
Det sista är ingen sportgrej men tillräckligt knäppt för att platsa i en uppräkning av tokiga nyheter (och be mig inte ta med något som har med Trump och Vita huset att göra, då räcker bloggen inte till. Tv-komikerna i USA, de som är kvickast i världen efter Bolt, hinner inte ens imitera de som tillsätts innan de får sparken).
Neymars svindlande övergång är en story eller tre men Qatar-VM lär finnas med i den rätt smutsiga bild som målas upp i media här och där.
Säg så här: det är kanske inte några scouter som gjort upp affären.
Roligast, om det är rätt ord, är nästan att Real Madrid protesterar mot affären för att den ”indikerar” (citat från text-tv) att PSG har ett starkare varumärke än Real Madrid.
Just ja.
Sverige blev utslaget ur dam-EM också under offline-dagarna och, tja.
Säg så här: vi kanske ser annorlunda på förlusten i kvartsfinalen om Nederländerna slår Danmark i finalen?
Såg just en grej till:
Neymar Jr är kanske världens dyraste fotbollspelare någonsin men han tjänar inte bäst för det. Han får tydligen 5,5 miljoner i veckan (i veckan!) men Caros Tevez, som nu spelar i Shanghai Shenhua, tjänar 6, 6 miljoner i veckan.

2 B continued…

Oups!

AIK utslaget i Europa League-kvalet i slutsekunderna. Hade 1-1 i returen mot Sporting Braga efter 90 minuter och eftersom det blev 1-1 hemma väntade förlängning. Trodde alla innan Rui Fonta jiddrade in 2-1 och kickade ut AIK ur turneringen.
Säg så här: Östersund är Sveriges bästa lag i Europa.

2 B continued…


Nederländerna, hemmanationen, kvartsfinal, dam-EM.
Upplagt för fotbollsfest framför tv-skärmarna.
Efter den svenska genomklappningen mot Italien (om nu 2-3 är en ”genomklappning”) i sista matchen i gruppspelet, har frågetecknen hopat sig runt landslaget.
Jonna Andersson eller Magdalena Eriksson? Fridolina Rolfö på bänken? Stina Blackstenius från start?
Att byta det stabila mittbacksparet för att vila Nilla Fischer funkade så där.
Å andra sidan var målet att spara spelare till en kvartsfinal där bara seger räknas.
För Pia Sundhage har det varit fokus på den här matchen ända kvartsfinalplatsen var så gott som klar.
Det har varit lördag hela veckan för den svenska förbundskapten.
Glöm inte att hon är den framgångsrikaste coachen i internationell damfotboll i modern tid, och vet vad hon sysslar med. Hon vet mer än oss om allt som har med laget att göra.
Jo.
Hon (och hennes stab) vet mer än oss om Nederländerna också, tro inget annat.
Man behöver inte se 2-3-förlusten som någonting som var bra men å andra sidan kanske det inte var så dåligt?
Spelarna är så klart taggade av revanschlust och de som vilat är utvilade.
Lisa Dahlkvist är en av dem, hon som stod pall när Hope Solo satte världsrekord i målvaktpsykningar i OS, straffen vi aldrig glömmer.
Fler faktorer som talar för Sverige?
Lotta Schelin. Har varit bra, har mer att ge. Kosovare Asllani. Samma där.
Stina Blackstenius jävlar anamma. Linda Sembrandts säkra mittbackspel (innan Italien). Nilla Fischers pondus. Hedvig Lindahls kyla. Och lagmoralen.
Lagmoralen?
Ja.
Å ena sidan Italien-matchen. Å andra upphämtningen i den, innan sista målet. Och matcherna mot Tyskland och Ryssland.
Och den gnagande feelingen att det här laget inte nått max än.
Läge växla upp mot Nederländerna?
Det har ju ändå varit lördag hela veckan i Pia Sundhages värld – och det är den världen som gäller ikväll.

2 B continued…


”Ja, alla verkar vara här nu och har stängt av sina mobiler så kan vi sätta igång och…”
”Det äur jue för jävligt att di…”
”Lugn!”
”Ordning!”
”Ja, som sagt var, nu kan vi köra igång och jag tror vår kamrat i söder vill börja så…”
”Det äur för jävligt hur di håller på! Tycker niu inte däu? Asså! Di däur Vardar? Var kom deu ifrån? Va?”
”Montenegro. Ja, 3-1. Det trodde väl ingen.”
”Trodde väul ingen? Hur kunde di få göra såu? Tre måul. TRE! Mot våra killar? Haur di ingen respekt?”
”Det där känner man igen, alla de här nya gängen. Finns i alla länder. Saknar ju helt vad heter det…respekt. Just det. Och så är de historielösa.”
”Är Vardar ett nytt gäng?
”Har du hört talas om dem förr?”
Näe.”
”Du ser.”
”Svenskarna här hemma är väl värst ändå? Jamtarna. De där från Ytterhogdal och och vad det är. Helt utan fäste i fotbollshistorien liksom. Bildades för nåt år sen bara och bara spöar Galatasaray. Med 2-0!”
”För djäkligt. Fattar de inte att det tar tid att bygga upp en storlag? Ingen respekt för långsiktigt arbete. Man måste ha en grund att stå på. Historia. Och traditioner.”
”En värdegrund menar du?”
”Nej. Men det måste man också ha. Man måste i alla fall säga att man har det.”
”Det värsta var ändå att de ställde över nio gubbar från Europe League-matchen och ändå spöade Djurgården. Nio stycken!”
”För djäkligt.”
”Man blir förbannad. Fattar de inte att halva förra svenska landslaget spelar med oss i år? Vi har allsvenskans skyttekung också. Och Kevin Walker. Såg de inte ’Idol’ i Jämtland?”
”De kanske inte fått TV4 än?”
”De kan väl fulstreama? Nån jäkel däruppe måste väl ända ha tjuvkopplat upp sig på nåt fibernät?”
”Nu vann de där AFC United också.”
”Eskilstuna menar du?”
”Heter de så nu?”
”Är de inte från Solna?”
”Och Sirius…suck. De fick 3-3 mot…”
”Di tror di är nåt! Komma ner till oss, vår stadion, och våga hämta upp 3-1 i slutminuterna? Outänkbart för nykomlingar förr!”
”På den gamla goda tiden…”
”Det var bättre förr.”
”Men det är inte därför vi är här. För att prata om hur det svar förr.”
”Lägg undan mobilen är du snäll.”
”Eh…jag skulle bara…”
”Skulle bara och skulle bara? Stäng av nu. För allas vår skull. Hur skulle det se ut om pressen fick nys om det här?”
”Du menar rubriker om ’storklubbar i krismö…’”
”Det här är inget krismöte.”
”Vi är ju bara några svenska fotbollsvänner som pratar fotboll, kom ihåg det.”
”Just ja.”
”Just det.”
”Kan nån snacka med turkarna innan torsdag? Har vi inga internationella connections längre? Vad f-n ska UEFA-gubbarna tro?”
”Turkarna är svåra tas med nu. Politik liksom.”
”Men de där fiberlösa uppkomlingarna får bara inte vinna där också! Om de gör ett måste Galatasaray göra fyra. FYRA!”
”Tänk om de vilar de bästa och vinner igen?”
”Lägg undan mobilen sa jag!”

2 B continued…