”Ja, alla verkar vara här nu och har stängt av sina mobiler så kan vi sätta igång och…”
”Det äur jue för jävligt att di…”
”Lugn!”
”Ordning!”
”Ja, som sagt var, nu kan vi köra igång och jag tror vår kamrat i söder vill börja så…”
”Det äur för jävligt hur di håller på! Tycker niu inte däu? Asså! Di däur Vardar? Var kom deu ifrån? Va?”
”Montenegro. Ja, 3-1. Det trodde väl ingen.”
”Trodde väul ingen? Hur kunde di få göra såu? Tre måul. TRE! Mot våra killar? Haur di ingen respekt?”
”Det där känner man igen, alla de här nya gängen. Finns i alla länder. Saknar ju helt vad heter det…respekt. Just det. Och så är de historielösa.”
”Är Vardar ett nytt gäng?
”Har du hört talas om dem förr?”
Näe.”
”Du ser.”
”Svenskarna här hemma är väl värst ändå? Jamtarna. De där från Ytterhogdal och och vad det är. Helt utan fäste i fotbollshistorien liksom. Bildades för nåt år sen bara och bara spöar Galatasaray. Med 2-0!”
”För djäkligt. Fattar de inte att det tar tid att bygga upp en storlag? Ingen respekt för långsiktigt arbete. Man måste ha en grund att stå på. Historia. Och traditioner.”
”En värdegrund menar du?”
”Nej. Men det måste man också ha. Man måste i alla fall säga att man har det.”
”Det värsta var ändå att de ställde över nio gubbar från Europe League-matchen och ändå spöade Djurgården. Nio stycken!”
”För djäkligt.”
”Man blir förbannad. Fattar de inte att halva förra svenska landslaget spelar med oss i år? Vi har allsvenskans skyttekung också. Och Kevin Walker. Såg de inte ’Idol’ i Jämtland?”
”De kanske inte fått TV4 än?”
”De kan väl fulstreama? Nån jäkel däruppe måste väl ända ha tjuvkopplat upp sig på nåt fibernät?”
”Nu vann de där AFC United också.”
”Eskilstuna menar du?”
”Heter de så nu?”
”Är de inte från Solna?”
”Och Sirius…suck. De fick 3-3 mot…”
”Di tror di är nåt! Komma ner till oss, vår stadion, och våga hämta upp 3-1 i slutminuterna? Outänkbart för nykomlingar förr!”
”På den gamla goda tiden…”
”Det var bättre förr.”
”Men det är inte därför vi är här. För att prata om hur det svar förr.”
”Lägg undan mobilen är du snäll.”
”Eh…jag skulle bara…”
”Skulle bara och skulle bara? Stäng av nu. För allas vår skull. Hur skulle det se ut om pressen fick nys om det här?”
”Du menar rubriker om ’storklubbar i krismö…’”
”Det här är inget krismöte.”
”Vi är ju bara några svenska fotbollsvänner som pratar fotboll, kom ihåg det.”
”Just ja.”
”Just det.”
”Kan nån snacka med turkarna innan torsdag? Har vi inga internationella connections längre? Vad f-n ska UEFA-gubbarna tro?”
”Turkarna är svåra tas med nu. Politik liksom.”
”Men de där fiberlösa uppkomlingarna får bara inte vinna där också! Om de gör ett måste Galatasaray göra fyra. FYRA!”
”Tänk om de vilar de bästa och vinner igen?”
”Lägg undan mobilen sa jag!”

2 B continued…


Stoppa pressarna!
Vill man ropa.
Har just sett ett mirakel.
Östersunds FK, som härområet spelade i Superettan, mot världslaget Galatasaray, turkiska
mästarlaget vi sett i Champions League på tv.
ÖFK tog sig an matchen som om de skulle möta, tja, Ragunda eller Ånge eller Kramforsalliansen.
Kaxigt, respektlöst, målmedvetet.
Framåt kamrater!
De lyckades inte bara hålla 0-0 efter första halvlek, de skapade också några hyfsade chanser.
Vi tänkte att det flerfaldiga turkiska mästarlaget som bland annat vunnit UEFA-cupen skulle höja sig ett snäpp eller två, göra ett mål eller två i andra halvlek.
Istället fick hemmapubliken på Jämtkraft Arena glädjefnatt när Saman Ghoddos vände bort en turkisk back i straffområdet och pangade in 1-0 till hemmalaget.
Galatasaray, som i slutet av första halvlek såg ut att ha kontroll över tillställningen tvingades ta ett eller två (eller tre) steg framåt vilket gav ÖFK lite handlingsutrymme.
Snabba kontringar? Ja.
Eller omställningar, som det heter numera.
Det var just ett sådant läge som Östersunds inhoppare Jamie Hopcutt utnyttjade när han dribblade bort en eller två (eller tre) Galatasaray-spelare och virkade in 2-0 via bortre stolpen i matchens slutskede.
Ridå ner för Galatasaray och en skräll som ekar över hela fotbolls-Europa.
Det var sannolikt den största matchen som spelats i Norrland och resultatet?

Otroligt är ett för svagt ord, det är ju overkligt. På riktigt.
Det blir så klart en helt annan match i Istanbul nästa vecka då Galatasaray spelar inför hemmafansen på fullsatt (väl?) arena där de är tvungna göra minst två mål – utan att släppa in något.
Kontrar Östersund in ett mål (inte omöjligt) måste Galatasary göra fyra, som GIF Sundsvall gjorde mot ÖFK häromveckan i en träningsmatch, men, näe, vet du vad, det här ÖFK släpper inte in fyra baklängesmål igen, inte ens mot Galatasaray.
De andra svenskmatcherna i Europe League-kvalet:
När det här skrivs leder IFK Norrköping med 2-1 mot Trakai medan det står 0-0 mellan Zeljeznicar-AIK (som började senare).

2 B continued…


Malmö FF fick bara 1-1 mot Vardar eller vad laget hette (var det från Makedonien de kom?) i Champions League-kvalet på hemmaplan och efteråt lät Magnus Pehrson lite grand som hårt prövade GIF-tränaren Joel Cedergren efter en av vårens alla förluster (fem i rad nu).
Nöjd med prestationen, ”stabil” sa Pehrson, men resultatet, nej, inte nöjd.
Ungefär så.
Nu blir det retur mot Vardar eller vad laget hette (de från var det alltså Makedonien de var från?) och det lär inte bli någon walk in the park, som hemmamatchen möjligen kunde ha varit.
Kanske står Sveriges hopp i Europa till Östersunds FK nu, Superettan-laget som lyckades hänga kvar i allsvenskan förra året efter att ha lyckats ta sig upp till slutoch nu ska möta Galatasaray med de holländska världsstjärnorna Wesley Sneijder och Nigel de Jong som, oups, såg det nu, inte är med i truppen till första matchen i Jämtland.

***

Ja, jag bara låtsas ha den där tonen mot Östersunds FK, jag håller på dem också, jag har spelat i Ope IF.

***

På tal om norrländska lag. GIF Sundsvall-fans vecklade ut en banderoll med avgångskrav mot tränaren Joel Cedergren (nämnd ovan btw) efter 2-1-förlusten mot Djurgården.
Bad timing.
Norrlandslaget, f’låt, det ena norrlandslaget (det andra nämns ovan), chockade stockholmslaget med superstjärnorna Kim Källström, Jonas Olsson, Andras Isaksson och allsvenska skyttekungen Magnus Eriksson och tog ledningen med 1-0 innan Jonas Eriksson visade ut mittbacken Marcus Danielsson efter två gula kort (varav ett synnerligen tveksamt).
Cedergren slängde in en extraforward på slutet när GIF med tio man både försvarade sig och jagade kvittering.
2-1-förlust mot formstarka Djurgården, på deras hemmaplan, med en man utvisad är inte stuff för att kräva någon allsvensk tränares avgång överhuvudtaget.
GIF-fansen bör åtminstone vänta tills efter ödesmatcherna mot Halmstad (hemma på lördag, borta omgången därpå) med avgångskrav, menar GIF-bloggaren Pirkt (pirkt.se, in och läs om du är norrlänning).
Pirkt är inte bara landets enda GIF-bloggare, han är också den bästa, som GIF 08-ikonen Lars Nylin slagit fast på Facebook.

Till sist:
* Klart att patrullen som slog till mot Ronaldos lyxyacht utanför Ibiza var beväpnad, Ronaldo är ju skyttekung.
* Rooney till Everton, det trodde vi väl ändå inte?
* Tänk om Zlatan blir kvar i United ändå.
* Donald Jr:s var transparant enligt pappa Donald (fortfarande president när det här skrivs) när han lämnade ut emailen som NY Times skulle publicera?
* Oups, det där handlade inte om sport. Men det handlar ju om en junior som knappast har en sportslig komma undan med ett misstänkt regelbrott så, tja…

Allra sist:

Laget Malmö FF heter FK Vardar och kommer från Makedonien.Returen spelas tisdag 18 juli.

2 B continued…


”Fotboll är ett enkelt spel. 22 man jagar en boll i 120 minuter och till slut vinner alltid tyskarna….
”På straffar”, vill jag minnas att det klassiska citatet slutade med, men när googlar det så slutar det alltid bara med ”alltid tyskarna”, ”the germans allways wins”.
Precis som i semifinalen England-Tyskland i U21-EM i går hursomhelst.
Fast på straffar då.
Som jag till och med tror att Gary Lineker sa under VM 1990 då England förlorade den notoriska kvartsfinalen mot Tyskland.
På straffar.
Precis som i U21-EM i år alltså.
När vi ändå är inne på det här med straffar och U21-EM så går det ju bara inte att…eller jo, det går gör det visst.
Det går att runda de Sverige, de regerande mästarna, i årets mästerskap.
We don’t wanna go there, men de inblandade lär ju få leva länge med de där straffarna (en hit, en dit, en miss, en i mål).
Kanske inte Staffan Tapper-länge men i alla fall…länge.
Bara U21-EM-finalen återstår av årets mästerskap, Spanien-Tyskland, torsdag, och har man en hundring eller två över, tja, kryss efter full tid?
Kom ihåg, fotboll är ett enkelt spel, och…
I väntan på allsvenska omstarten (1 juli) och dam-EM (start 16 juli) har sills season gått igång vilket vi följer med ska vi säga nyfiken skepticism?
Zlatan, det går så klart inte komma förbi Zlatan.
Var spelar han? När? Hur är statusen på hans knä? Real Madrid? Redan klart med Galaxy? Men Milan då? Kan vi verkligen räkna bort United? Vad säger frun? Just ja, de är inte gifta?
Så där ungefär.
Då var det bara frågor om en av alla stjärnor vi och alla andra spekulerar om. Vi är många som undrar om the whereabouts för Emil Forsberg till exempel. Och alla väntar på news om Ronaldo som förmodligen aldrig kommer komma.
Eller?
Allsvenskan, omöjligt veta var alla lag står nu.
Ta GIF Sundsvall och Östersund, som till att börja med inte kan spela jämna matcher.
4-0 till GIF i träningsmatch i veckan, och då har ju Östersund blivit ett världslag sedan sist.
3-1 till ÖSK hemma i allsvenskan, för bara ett par veckor sedan.
Och kom ihåg hur gick det i fjol? 4-0 i första, 0-5 i returen, väl?
Fotboll är ett enkelt spel.
Det svåra är att förstå sig på det.

Till sist: Östersund ett världslag? Jo. Möter Galatasaray i Europe Leauge i juli.

2 B continued…


De stora ligorna är avgjorda, silly season är inte riktigt igång, allsvenskan är bara att glömma.
När förutsättningarna för att spela fotboll i Sverige är som bäst är det ju uppehåll, nu och för alltid
Tack och lov för U21-EM i Polen, som börjar i kväll, fredag 16 juni, Sverige-England, kickoff 18.00.
Sverige är regerande mästare (2015), svensk och europeisk fotbolls framtid ska om inte definieras så åtminstone få riktningen utpekad under de närmaste veckorna.
Det är större och viktigare och mer betydelsefullt än vi tror eller i alla fall, brukade tro, innan 2015.
Efter förra U21-landslagets sensationella EM-guld är vi inte bara med i leken på riktigt, vi förstår leken, att det inte är en lek, eller i alla fall att det inte bara är en lek eller att det är en lek på allvar.
Spelarna är unga men inga småpojkar.
Premiärmotståndarna Englands målvakt Jordan Pickford värvades i veckan av Everton för 300 miljoner kronor.
Ett pris i paritet med det Manchester United betalade för Victor Nilsson Lindelöf, från det svenska U21-landslag (och Benfica och Västerås och IK Franke ) som vann guld för två år sedan.
Det är ingen lek, eller…etc.
Vi är tillbaka på den punkt där vi ska tillbaka framtiden.
Bortsett från en del ansträngda mediavinklar (AIK:aren Amin Affane, inte i startelvan, ”bröt tystnaden” och jämfördes med Zlatan och Jesus i Sportbladet när han svarade på ett par frågor, alltså?) är det ett mästerskap vi närmar oss med respekt, förtjusning och viss tillförsikt.
Nu tar maestro Håkan Ericssons nya U21-lag över som våra nya tv-fotbolls-älsklingar efter blågults sagolika VM-kvalseger mot Frankrike sist (Toivonens mål! Sebastian Larssons löpning! Laginsatsen!).
Mot framtiden, folks, mot framtiden!

2 B continued…


Feelingen efter?
Bättre än före och under.
Uh?
Det är ett understatement för det glädjefnatt som skakade nationen när Toivonens långboll från egen planhalva seglade in i det franska målet på övertid.
Sverige besegrade Frankrike i VM-kval.
FRANKRIKE!
I VM-KVAL!
Jag var positiv före och under, scrolla ner och läs tidigare inlägg, jag försöker förklara varför, på några rader bara.
På något sätt var den sensationella segern, för den är sensationell, inte så överraskande som den borde varit om man tror och hoppas på vad vi kan kalla det ”den svenska modellen”.
Det är en gammal svensk filosofi, en folkhemsförankrad de tre musketörerna-attityd, en för alla alla för en, och den är grundbulten i Janne Anderssons suveräna lagbygge.
Säg så här:
Frankrike hade inte en Janne.
Smiley på det är okej.
😉
2-1 i slutsekunderna…milda makter, Sverige ledergruppen, före Frankrike, före Nederländerna…jag är skakad och rörd upptäcker jag, sorry James Bond, skakad och rörd.
Men helt överraskad?
Nej.

2 B continued…


Feelingen efter första?
Minst lika hoppfull som innan.
Nya blågult känns som ett Dr Alban-citat:
Stabilt.
Nånting mer också, respektlöst, energiskt, tryggt, hungrigt, lite kaxigt, alla känslor på en och samma gång.
Är det inte något elektriskt över Emil Forsberg, som om han hela tiden rör sig som i ett kraftfält som det slår gnistor om?
Helt okej om Berg kliver av, Guidetti hoppar så gärna in och blir en pusselbit som blir större än sig själv när den läggs till de andra.

2 B continued…

•••

VM-kval-fest på hemmaplan på tv, gruppfinal mot regerande europamästarna Frankrike, feelingen?
Hoppfull.
Det enda som talar för Sverige är att nästan ingenting talar för Sverige och det är typisk bra förutsättningar för blågult.
Ja, jag tänkte utveckla det, senare.
Feelingen är att stjärnorna i Frankrike givetvis har respekt för blågult, men de är stjärnor, blågult är ett tämligen anonymt lag, unga spelare, långt under les blues på FIFA:s rankinglista och ungefär lika långt under i de franska landslagsspelarnas ögon eller medvetande.
Det där med att totalsumman av spelarna i ett lag kan bli större än de enskilda spelarnas kvalitéer har de möjligen hört talas om men, tja…äh.
De vet att det är de som är stjärnorna.
Frankrike är bättre på nästan varje position men om Anderssonskans Janne fått ihop lagbygget, vilket vi tror och hoppas, och Sverige har en bra kväll…
Ungefär så.
Skrev jag just när Giraud pangar in 0-1 i slutet av första halvlek.
Men det är en halvlek kvar.
Och fram till målet såg det ut så bra ut som vi trodde att vi hade anledning tro och hoppas.
Men det är en halvlek kvar.
Skrev jag just när Jimmie Durmaz panga in 1-1, i 43:e minuten!

2 B continued…


Derby i norr, Östersunds FK-GIF Sundsvall.
Det är inte första gången norrlandslagen möts i allsvenskan men det är första gången Östersund är favorit.
Alltså, det scenariot, bara för ett år sedan…milda makter!
Gamla giffers (och de som är mighty och är på plats) nyper sig i armarna, spottar i nävarna och börjar se på världen med andra, nya, ögon.
Östersund är en ju en lillebror i norrländsk fotboll, kul att det gått bra för dem, visst, men det får ju inte gå hur bra som helst, va?
Ungefär så är attityden hos klyktattarna (som man säger om västernorrlänningar i Jämtland) mot surjämtarna (som man säger om jämtlänningar i Västernorrland).
Att ÖFK-fansen inte gick bananas när Östersund vann sist och la sig på fjärdeplatsen (femma när det här skrivs) är i Medelpad störande.
ÖFK-fansens reaktion ”okej, nu är vi fyra, det är kul” – och inte mer än så! – vittnar ju för böveln om en gränslös okunnighet och aningslöst om hur svårt det är för norrländska lag i allsvenskan.
Titta på oss, titta på GIF Sundsvall, det första norrländska laget i allsvenskan, pionjärerna, vi varit uppe och åkt ur som en jojjo sedan 1965.
Så tänker giffers.
ÖFK, en nästan helt nybildad klubb, på fjärdeplats, jaha, kul att det går bra liksom.
Giffers: Det är ju för sjuttsingen näst intill otänkbart och omöjligt, j-a surjämtar. Lite ödmjukhet och respekt vore på sin plats, eller hur?
Så är relationen mellan ÖFK och Giffers.
Om ni som bor söder om Dalälven som undrat.
Det hindrar inte att fansen kan ladda nästan tillsammans inför matcherna, i alla fall funkade det så i superettan och i derbyna förra året.
Det kan ju ändras beroende på liksom.
Nå, nu vet ni.
Och matchen i Östersund har börjat…

2 B continued…


Tre Kronor-Finland, semifinal, hockey-VM.
Lördagkväll, bästa sändningstid.
Sa no more.
Boka bord på sportbar, städa tv-rum, tänd grillar, fyll kylar, gör allt som behövs.
Det är upplagt för ryslig finnkamp, sannolikt en ny klassiker att prata om i år framåt.
Finland krossade ett obesegrat stjärnspäckat USA i kvartsfinalen efter att ha svajat i gruppspelet
1-5 mot Frankrike gott folk, 1-5 mot Frankrike, det såg ingen komma för bara ett par år sedan.
För att inte tala om finnarnas stenhårda match mot Norge, 3-2 till slut, puh.
Klassiska semifinallag i årets VM till slut – Sverige-Finland, Kanada-Tjeckien – men VM blir hårdare och tuffare för varje år för hockeyns supermakter.
Bra, roligt.
Men synd om Frankrike (en poäng efter Finland) och stackars Lettland som missade slutspel efter straffdramat mot Tyskland, som sedan skakade Kanada i kvartsfinalen, 1-2 till salut där.
Bra, roligt, det med.
Och:
C Mores VM-sändningar är ju suveräna.
Om man ser matcherna i de reklamfria kanalerna.
De påfrestande och allt mer irriterande avbrotten i fyran kan få vilken hockeyfantast som helst att börja zappa mellan kanaler där halvkändisar lagar mat eller bygger hus (eller misslyckas med något av det).
Så var det sagt.
Men nu, positive thinking, lördag kväll, alltså, bokat och klart.
Förmatch: Kanada-Ryssland 15.15, sedan, på primetime:
Sverige-Finland, 2015.
I ettan är det dokumentär om en balettkoreograf och tvåan kör ”Smartare än en femteklassare” samtidigt som Sverige möter Finland i fyran och på C More Sport så konkurrensen är inte direkt mördande.

2 b continued…


F’låt om det blir lite tjatigt men det här snacket going on om att hockey-VM skulle vara en B-turnering…det är ju nys!
Börja med att kolla in Kanadas lag, forwards.
De där anfallarna är inte att leka med och det passar ju bra när hockey-VM är en turnering på fullaste allvar.
Igen, kanske man ska tillägga.
Kolla på Tre Kronor, sedan Bäckström, Henke Lundqvist och Oscar Lindberg anslutit.
”Det bästa svenska VM-laget i hockey någonsin” enligt Mats Wennerholm på Sportbladet och om någon vet sånt så är det maestro Wennerholm.
Bästa svenska VM-laget i hockey någonsin alltså, punkt slut.
Ändå är kanadickerna favoriter.
Eller så är det ryssarna, beror på vem du frågar.
Så bra är VM som snart går in i knivskarpt läge, slutspel.
Vilket inte hindrar att gruppspelet i skrivande stund är en kamp på liv och död – för Finland.
Ödesmatch mot Norge pågår när det här skrivs.
Räck upp en hand den som såg det komma för säg tre fyra år sedan.
Blåbärsnationerna har mognat, hockeyns klassiska supermakter (Kanada, Ryssland, Tjeckien, Sverige och, förr i alla fall, Finland, osäkrare nu) kan inte bara ställa ut skridskorna mot något lag.
Okej, Italien räcker inte till, än, Slovenien är också lite efter, men det kan vara en tidsfråga innan de är ikapp.
Internationella hockeyförbundets envisa kamp för sitt hockey-VM varje år kan ha bidragit till både att sämre lag blivit bättre och att turneringens status är på topp igen, även om inte alla lite bortskämda svenska tvsport-tittare riktigt fattat det än.
Men alltså…Finland?
Norge!

2 B continued…


Äntligen kan vi glömma snacket om hockey-VM som en b-turnering, ett mästerskap ingen bryr sig om.
Statusen på hockey-VM 2017 börjar anta proportioner som för tankarna till de laddade världsmästerskapen på 1980-talet, då VM var hockeyårets ohotade höjdpunkt.
Då kunde vi inte följa Stanley Cup-slutspelet som i dag, alla matcher live på tv om nätterna, fasen…vi kunde inte ens följa dem på text-tv (här bäddar jag in en liten hyllning till SVT:s tilltufsade men excellenta resultatrapportering medan jag tar av kepsen och bugar för Johan Croneman för hyllningen i krönikan i dagens DN, 6 maj 2017).
Hockey-VM 2017 liknar en comeback, det känns som ett ”VM på riktigt”, med i princip alla tillgängliga världsstjärnor i de deltagande landslagen.
Bara de som spelar Stanley Cup saknas och de flesta förbundskaptenerna håller platser i sina lag för att fylla på i takt med att spelare blir tillgängliga (det vill säga: utslagna).
Ni som hängde med första dan fattar, right?
Vi såg ett Tre Kronor med bara NHL-spelare (förutom kaptenen Joel Lundqvist) som spelade ut de ryska guldfavoriterna i två perioder i den utsålda (!) öppningsmatchen och sedan tappade momentum när ryssarna ökade trycket och den höga pressen i sista perioden.
1-1 efter full tid, förlust på (dåliga) straffar.
Vi som såg såg också ett Tyskland skrälla och slå USA i den ännu mer (om det går alltså) utsålda hemmapremiären.
Vi noterade också (eller såg) att Finland, som slog Tre Kronor i genrep innan, med nöd och näppe besegrade Vitryssland och att Slovenien hämtade upp ett 0-4-underläge mot Schweiz och knep en poäng (de föll på straffar).
Kanada vann med 5-1 mot Tjeckien (och Lettland slog Danmark, 3-0) men alla övriga matcher första dan var stenhårda.
VM 2017 går i Frankrike och Tyskland, matcherna spelas i Paris och Köln och det finns inga enkla matcher längre, trots att de flesta av de bästa är med.
Hockey-VM har, igen, blivit det världsmästerskap det borde vara, faktiskt förtjänar att vara.
Och i kväll, Sverige mot Tyskland, normalt en tämligen komfortabel uppgift för en superupplaga av Tre Kronor, som nu kan bli en riktigt tv-thriller.
Kvällens säkraste tv-tips, i alla fall innan ”Gravity” i TV4 22.10 (om man står ut med reklamavbrotten ) eller filmen ”Frankie & Alice” med Halle Berry och Stellan Skarsgård, SVT1 22.35.
Oups!
Där blev det några filmtips på köpet – vem hade trott det?

2 B continued…


SM-final, match 7, HV71-Brynäs:
HV71 är favoriter, under vå gånger pengarna hos Svenska Spel medan Brynäs, favorit i förra matchen, stigit till 3.5 gånger (ungefär, 3.42 i skrivande stund.
Oddsen är tämligen exakt tvärtom mot hur oddsen var inför match 6 alltså.
Och oddsen i den matchen var i sin tur tämligen exakt motsatta de i matchen före (som i sin tur, var en spegelvändning av matchen innan som också var, ja, ni fattar).
Ingen av de senaste matcherna har gått som oddssättarna förutsett och spekulerat i, det har antingen oavgjort (i full tid) eller slutat med överraskande bortavinst.
Ologiskt?
I alla fall strider det mot alla odds (i alla fall de som satts för matcherna i SM-finalserien).
Man kan ju undra om oddssättarna har koll liksom.
Men det har de, så klart.
Hemmaplan är en stor fördel, alltid, och särskilt i en superjämn finalserie som HV71-Brynäs.
Men det finns alltid om och men.
Alltid.
Nån spelare är skadade. Eller flera. Någon har en formsvacka. En klubba går av mitt i ett skott. En målvakt har en dålig dag (som Felix Sandström sist). Domaren gör en tabbe. En forward tar fel gubbe i en kontring (som spelvändning hette förr). En videogranskning är åt h-e. Det går en propp så isen smälter.
Oddssättarna måste ta med alla eventualiteter, även osannolika, när de sätter sina odds.
Så om den här seriens ologiska mot alla odds-sannoliket håller i sig även över dagens avgörande match kommer Brynäs vinna SM-guld, antingen efter full tid eller i sudden death.
Eller så vänds finalseriens mot alla odds-sannolikhet upp och ner i den sista avgörande matchen och då vinner HV71 till låga odds trots att det enligt resonemanget ovan vore osannolikt.
Huruvida det vore så osannolikt att det sannolikt inte hände även om det gjorde det (som i Tage Danielssons briljanta monolog om den osannolika kärnkraftsolyckan i Harrisburg) lämnar vi åt bloggar för filosofiskt lagda matematiska teoretiker att reda ut, i alla fall tills vidare.
Dags för oss småspelare att småspela.
Om det blir på det mest sannolika osannolika resultatet eller på en osannolik sannolik seger får var och en själv välja.

Till sist: en påminnelse om att den här bloggen varnade för Brynäs redan när slutspelet började och inför finalserien tippade att Brynäs skulle vinna med 4-2 i matcher vilket är så osannolikt att det inte kan inträffa eftersom det står 3-3 i matcher.

2 B continued…


Vad alla svenska hockeyexperter har gemensamt?
Ingen trodde på HV71-Brynäs i SM-final.
Alla tippade Frölunda-Växjö i final, eller alla…några proffstyckare hade Skellefteå i stället för Skellefteå eller Frölunda, någon enstaka trodde på Linköping, men serien framstog i september som en transportsträcka till finalen mellan storfavoriterna.
Per Bjurman, Aftonbladets eminente New York-korre och NHL-bloggare, måste ju nämnas eftersom han tippade så skönt med hjärtat, att Leksand skulle spela hem guldet (i final mot Frölunda).
I en sammanställning i Sportbladets hockeybibel hittar jag faktiskt en som tippat HV71 i final: Emil Klagenius.
Han tippade nog som Bjurman, med hjärtat, var helt ute och cyklade med motståndarna som han trodde skulle vara Färjestad.
Ingen trodde på Brynäs.
Ingen trodde heller att något lag från hockeyallsvenskan skulle fixa avancemang till SHL eller, jo, förresten, hittar en, Henrik Lundgren, Sportbladet-skribent, som trodde på AIK.
Ja ja.
Men ingen såg Brynäs komma.
Sportbladets numero uno Mats Wennerholm hade Brynäs på åttonde plats och HV71 på nionde innan säsongen började.
Hans motsvarighet på Expressen, Magnus Nyström, trodde Brynäs skulle sluta på tionde plats (och att HV71 skulle bli åtta).
Jag ska inte mopsa upp mig, jag trodde guldet var Frölundas i år.
Men jag vill föra till protokollet att jag trodde på Brynäs tidigt och att jag särskilt inför kvartsfinalserierna varnade för dem (scrolla neråt och kolla själv).
Bloggen tror fortfarande på Brynäs.
De växlade upp i semifinalerna mot Frölunda, höjde sig en nivå i de avgörande matcherna.
Tre skäl:
Förstalinan kom igång igen.
Felix Sandström tog chansden när han fick den.
Tommy Sjödin, Brynäs försvarsminister, fick ordning på backspelett rots att stjärnorna Simon Bertilsson och Elias Fälth åkt på skador.
Det står 2-0 till HV71 i första perioden i första matchen när det här skrivs.
Bloggen tror fortfarande på Brynäs.
Faktiskt till och med i den här första matchen, även om HV71 kom ut med imponerande fart direkt och fick en drömstart.
Tipset, ändå, just nu: Brynäs-HV71, 4-2 i matcher.

2 b continued…


Man kan föreställa sig att euforiska Leksand-fans för exakt ett år sedan hade roligt på Modos supportrar.
”April april”, liksom.
Jag hörde inte klacken skandera det men vågar en signerad Zetterberg-klubba på att uttrycket användes av, säg, någon som hejar på Leksand som har en kompis som som håller på Modo.
April april, jag kan lura dig vart jag vill alltså.
Leksand lurade ner Modo i hockeyallsvenskan just den 1 april och det är en historisk ironi att Leksand blev nerlurade dit samma dag, ett år senare, av Mora dessutom, ärkerivalen.
Man skulle också kunna säga att Mora ”gjorde en Leksand” och att Leksand ”gjorde en Modo” och det är förstås inte roligt för de på de förlorande lagens sida men det är så det är i hockey och, handen på hjärtat, det är därför vi älskar hockey, det är så vi vill ha det.
Hjältesagor, historiska vinster (och förluster), drama, osannolikt rafflande matchserier, vinnare och förlorare, euforisk glädje, tillfällig bottenlös förtvivlan och ett seriesystem som gör det möjligt.
Än så länge kan vi förlita oss på gamla värdegrunder och sanningar, ABBA:s ”Waterloo” och förhoppningen att ”historien upprepar sig” (som det heter i schlagern).
Modo mötte sitt Waterloo mot Leksand som mötte sitt Waterloo mot Mora som möter sitt Waterloo mot…just ja, det vet vi inte än.
Men sannolikheten att Mora ”gör en Leksand” (går upp i SHL en säsong och åker ur nästa) är större än att tidningarna återinför aprilskämten som de tagit bort sedan troll och förmedlare av alternativa fakta förvandlat varje dag till 1 april.
Man ska kunna lita på det som står i tidningen, men kan vi lita på att seriesystemet tillåter allsvenska lag att gå upp och ner i SHL när det nya tv-avtalet träder i kraft?
Om tv-bolagen just lurat oss vart de vill kan de faktiskt ha dribblat bort sig själva, tagit kål på det som hittills gjort att vi tycker betal-hockey på tv är värt betala för.
Framtidens allsvenska hockeyhjältar kan redan ha mött sitt Waterloo.

2 B continued…


Svar: Kickoff i allsvenskan.
Fråga: Vad är det roligaste vårtecknet?
Om det vore jeopardy kunde man skriva så och det är det ju nästan också.
Jeopardy = fara.
Eller risktagande.
Alla som gillar fotboll, särskilt de som skriver, kan ju inte motstå frestelsen att sticka ut hakan och tala om för alla som inte fattat hur det ligger till lika bra hur det kommer gå.
Allsvenska sluttabeller i fotbollsbiblar, på fotbollssajten, i krönikor och bloggar, runt köksbord, i tv-soffor och gudbevars – runt bord som dignar av junkfood de luxe på sportbarer – är lika säkra vårtecken som att allsvenskan startar.
Med alla frågor som kommer på köpet.
Vilka blir tvåa? Tar Östersund klivet ut i Europa? Är Sirius ett mini-ÖFK? Blir Bajen elva igen? Var ligger Peking? Har Gessle gjort nån låt till Halmstad? Borde intre Djurgården spela i blågult? Ringde giffarnas sportchef verkligen till Emil Forsberg och kollade om han var tillgänglig?
För att ta bara några stycken.
Fotboll är ju rena frågesporten.
Nå. Bloggens obligatoriska tips då.
Så här slutar allsvenskan 2017:

1. Malmö FF
2. AIK
3. Djurgården
4. IFK Norrköping
5. Östersund
6. BK Häcken
7. Elfsborg
8. IFK Göteborg
9. GIF Sundsvall
10. Hammarby
11. Kalmar
12. Halmstad
13. Örebro
14. Sirius
15. Jönköping Södra

16. AFC Eskilstuna


Slaget om Siljan, Leksand-Mora, bäst av sju matcher.
Storebror mot lillebror.
En SHL-plats i potten.
Det blir inte större än så i hockey-Sverige.
Betydelsen av den där SHL-platsen är svår värdera eftersom alla matcher mellan Leksand och Mora alltid har larger than life-karaktär.
SHL-platsen de spelar om är betydelsefull på ett sätt som är rationellt och begripligt för alla men den historiska rivaliteten mellan de här två lagen har nästan bibliska proportioner, det är på en nivå över eller bortom något så värdsligt som serietillhörighet.
Eller…ja, det är åtminstone en beskrivning som inte går att vifta bort bara så där.
En sån här gång, när ärkerivalerna runt Siljan gör upp som om det vore en Stanley Cup-final, önskar man ju att man vore dalmas.
Involverad, på riktigt.
Vara där där det händer, när det händer.
Det skrivs ju hockeyhistoria i typ varje byte.
Varje närkamp, varje dragning, varje felskär, varje slashing kan få konsekvenser som påverkar de som bor i Dalarna i årtionden framöver.
Alltihop inramat på ett sätt som betydligt större klubbar i idrottsvärlden bara kan drömma om.
Utsålda matcher, makalös stämning, ett sjuhelsickes drag och supporter som inte slåss och bråkar med varandra.
De lämnar åt spelarna att göra upp på isen och när det här skrivs, i andra perioden i första matchen, är det är full blodsmak i munnen-satsning från varenda spelare på plan (och i båsen) och helskotta vad häftigt och roligt det är att få vara med och se.
Vi som följer slaget framför tv-apparater, hemma eller på sportbar eller i paddor och mobiler, känner ju också av det där speciella, att det är något mer på spel än resultatet i en hockeymatch (eller matchserie).
Det känns att det är på riktigt.
Många av spelarna i båda lagen kommer få leva med utgången av matcherna länge, kanske så länge de lever – och det påverkar dem.
Och oss.
Det är på sätt och vis mer på spel för lirarna i Leksand och Mora än för de som spelar slutspelsmatcher i SHL, även om de också har blodsmak i munnen och nerverna utanpå, särskilt när domarna överlåter åt tv-kamerorna att avgöra matcherna (för att som avslutningsvis snudda vid en het debatt i hockey-Sverige just nu).
Nu börjar tredje perioden, omöjligt skriva mer, vill inte missa en sekvens.
Varje närkamp, varje passning, varje tackling, kan avgöra och…men oj oj oj, vad hände där?

2 B continued….


Lottningen till kvartsfinalerna i Champions Leauge, klart nyss.
Som följer:
• Atletico Madrid-Leicester
• Dortmund-Monaco
• Bayern Munchen-Real Madrid
• Juventus-Barcelona

Tuffa, spännande, svårtippade matcher allihop.
Bloggar man om sport (och sport i tv framförallt) kanske man bör sticka ut hakan och tippa?
Så, let’s go:

• Atletico Madrid-Leicester
Atletico kan faktiskt vara världens bästa lag. De har inte de bästa spelarna men summan av spelarna de har är större än de enskilda insatserna. De ska vinna mot Leicester om de inte har en dålig dag (eller två). Förra årets skrällig i England är inte lika bra i år.

• Dortmund-Monaco.
Knivigare kvart men tipset går till Monaco. Båda lagen blandar och ger men Monaco känns aningen vassare eller hetare i vår.

• Bayern Munchen-Real Madrid.
Man kan nästan singla slant. Bloggen säger ända Bayern…nä förresten: Real Madrid.

• Juventus-Barcelona.
Men alltså. Det går inte att hålla på, som Lasse Granqvist sa. Men slantsinglingen säger ändå, jo, Barcelona. De kan ramla sig fram till en ny seger.

Äh, vi tippar väl SHL-kvartarna också när ändå håller på, va?

• Växjö. guldkandidat. Slår Malmö tämligen enkelt.

• HV 71 är bättre än årets upplaga av Färjestad.

• Frölunda-SAIK. Ett revanchhungrigt Skellefteå. Ja. Ju. Om de kan hitta och spela på sin höga högstanivå. Känslan är att regerande mästarna Frölunda har peakat (ifjol?) och kanske är lite mätta.

• Mot de flesta odds tror bloggen på målglada Brynäs mot Linköping. Om målisarna Felix Sandström och David Rautio bara höjer sig lite kan de ge
Marcus Högberg en så kallad målvaktsmatch. Då vinner Brynäs.

Så där, klart.

Ett tips till, till sist:

Vi kommer säga ”Kasta domarn åt helvete!” i årtionden framöver, på läktare, i sportbarer, i tv-soffor; sitta och puffa varandra i sidorna, utbyta menande blickar om domarn dömt tokigt, fnissa.
Folkhumorn är kanske det värsta straffet Petter Lasu Nilsson får för sitt utbrott (som egentligen var ett sammanbrott och inte handlade så mycket om frustration över ett domslut utom om en säsong (eller två) av misslyckanden.

Så kan det också gå.

2 B continued…


Nästan vad som helst kan hända i fotboll och hockey.
Det blev vi påminda om i onsdagskväll, Barcelonas supervändning mot PSG, wow liksom.
Värt att ha i åtankenär den dramatiska sista omgången i SHL avgörs.
Tre lag spelar om två slutspelsplatser, i matcher med olika förutsättningar, mot andra lag, ställda inför sina egna olika förutsättningar:
• Djurgården möter Skellefteå som kommer ge allt för att bli sexa och säkra kvartsfinal.
Luleå möter avsågade Rögle, som inte har något att spela för.
Karlskoga möter Örebro, som inte heller har något att spela för.
Det är mer sannolikt att Luleå och Karlskoga vinner än att Djurgården gör det – men säkert?
Nej min vän.
Djurgårdens fans kan be om under precis som Barcelonas fans bad om mirakel inför returmatchen mot PSG men 6-1-segern var inget mirakel.
Det finns inga mirakel.
Filmningar och en feldömd straff var avgörande för resultatet och det gjorde att fler än Lars Lagerbäck var förbannade efteråt.
Så här:
Nästan alla spelare (utom Stefan Schwarz) har någon gång ramlat lite för lätt, förstärkt ett fall, kanske dragit någon i tröjan.
Sedan finns det några som har satt det i system, som har det som metod.
Det framgick med all icke önskvärd tydlighet i matchen Barcelona-PSG.
Att alltid försöka fuska till sig fördelar är inte bara ovärdigt, det är att visa att man sakna respekt för alla andra som spelar fotboll.
Det är hån mot alla som älskar fotboll, mot fotbollen som idé till och med.
Alla filmningar och en domare som antingen a) inte pallade trycket b) är för dålig eller c) något ännu värre smutsar ner den historiska Barcelona-segern.
Det förminskar också värdet av Neymars fantastiska match (har han varit bättre?)
Det finns inga mirakel.
Som Peter Le Marc sjunger.
Å andra sidan:
”Vänta dig mirakel i kväll” heter ju, paradoxalt nog, en annan av hans låtar, hm.
Så motsägelsefull är ju idrottsvärlden också.
Som om djurgårdsklacken skulle sjunga en Le Marc-sång i kväll liksom.

2 B continued…


Allsvensk final och en slutspelsserie, direktkval till SHL och just ja – ett play off till SHL också…
Be mig inte förklara exakt hur det är upplagt.
Att ta sig från hockeyallsvenskan till SHL är svårare än svårt.
När allsvenskan är färdigspelad (som nu) väntar en djungel av finaler och serier och kval och playoffer.
Varje lag i serien bör i framtiden värva guider eller jurister skolade i krångel-Sverige, experter på byråkrati.
Seriesystemet är det ena problemet för allsvenska lag som drömmer om avancemang.
Det andra – och det är större – är fördelningen av pengar till klubbarna sedan den komplicerade serie- och kvalkartan ritades om.
Från och med 2018 får SHL-lagen 45 miljoner i bidrag från ligan medan de allsvenska klubbarna får 2, 3 miljoner.
Kritikerna anser att det i praktiken innebär att SHL från och med nästa säsong blir en stängd liga.
Under den första allsvenska finalen mellan Karlskoga och Mora protesterade båda lagens supportrar på läktaren gemensamt mot SHL.
Det är fullt förståeligt.
Trist.
Upp- och nerflyttning i seriesystem är en grundbult i svensk lagidrott.
Drömmen om att nästan vilket lag som helst kan ta sig uppåt i seriesystemet, ända upp i högsta serien till och med, har varit fundamental för svensk hockey.
Lex Vilda Väsby.
Årets kval- och playoffcirkus blir därför extra laddad, oavsett om man begriper hur kvalsystemet fungerar.
Det är inte sista chansen men det är sista chansen i det hockey-Sverige vi levt i fram till nu, ett hockey-Sverige vi älskat.
En stilla undran ändå, så här innan den märkliga slutspelsserien drar igång:
Vad var det fel på kvalserien?

2 B continued…


Ni får ursäkta om bloggen fokuserar väl mycket på hockeyn i allsvenskan just nu men i kväll, i kväll, är det skarpt läge i Västernorrland.
Extra skarpt läge till och med.
Det är ju inte bara det att det är ett laddat länsderby mellan ärkerivalerna Timrå och Modo.
Timrå är klart för kvalserie, Modo kan teoretiskt ta sig dit.
Men det är inte därför läget är extra skarpt för Modo i kväll (också, det har varit så länge).
Modo riskerar jaras in i en diabolisk dans på slak lina över ett hotfullt mörker som stavas…iiieh.
Vågar knappt skriva det.
N-e-d-f-l-y-t-t-n-i-n-g.
Om Timrå har en extraspelare i kraft av hemmapublik (man brukar ju säga så) så finns det en extremt viktig aktör till i NHK Arena i Timrå i kväll.
Jag syftar inte på Modos tillfällige manager Pelle Bäckman, tränarräven som kallades in för att rädda krislaget i de sista matcherna, utan på ett osynligt väsen.
Nedflyttningsspöket.
Om Modo förlorar mot Timrå och Västerås och Björklöven vinner…iiieh.
Anrika Modos framtid – svensk hockeys största talangfabrik – står på spel i de sista omgångarna av Allsvenskan.
Desperata tider kräver desperata åtgärder brukar det heta.
Kanske borde Modos klubbledning snabbinkalla teamet från Det okända? Låta ett medium gå runt och känna av NHK Arena och sedan be den där rastlösa själen som kan hemsöka modisterna att dra dit pepparn växer eller någon annan allsvensk arena?
Annars får väl Pelle Bäckman ryta till.
Det kan också hjälpa.

2 B continued…